försent..
inte skrivit på ett tag nu.
vet inte vrf.. humöret skiftar.
men nu måste jag verkligen få skriva.
igår kväll var jespor här,
vi lagade tacos, åt med hela familjen.
sen kollade vi på två filmer.
mys.
han körde hem rätt sent.
han har klippt sig med.
klippt av det långa håret, =(
ajjah..
idag ska jag in till halmstade och köpa jacka,
sen ska jag kanske kolla fotboll med sandra o louise.
får se hur mke jag orkar..
humöret suger.
snälla någon ring mig..? ='(
jag visste varken ut eller in.
kunde varken säga ja eller nej.
tog varken ett steg framåt eller bakåt.
jag lät det komma,
det gick så fort..
jag tänkte inte.
jag ångrar mig så mke.
nej, inte så jättemke.
men jag vill vara mer säker på min sak.
men nu är det alldeles försent att säga ngt..
jag vet inte längre vad jag ska göra.
jag var så säker från början på detta.
jag var inte redo, jag sa det
jag var inte säker, jag hade inga såna känslor.
men jag var så glad för dig.
du var som en ängel
nu har jag som vanligt sabbat allting.
verklige, allting
för mig själv, för dig, för oss.
många sa att det skulle hålla länge.
jag trodde det jag med.-
men tvivlar..
trodde aldrig det skulle bli såhär.
jag såg det mer som en kul grej..
jag gillar dig, mycket.
riktigt mycket.
och du är mer än guld värd.
du får mig alltid att skratta,
så lätt att le,
det går att prata med dig.
jag litar på dig som ingen annan.
men om jag var kär.
en helt annan sak..
åh, jag vet inte vad jag ska säga.
vet inte vad jag ska göra.
det är alldeles försent..
jag har sabbat det
sabbat allting.
tankarna snurrar,
vet inte någonting.
vill bara springa, springa långt långt och ännu längre..
stanna där ett tag.
tills allt är glömt.
och sen komma tillbaka.
gömma mig där tills jag är säker.
tills jag kan vara ärlig, både mot mig själv och andra.
tills jag är stark nog att klara av att se verkligheten, att se sanningen.
tills jag klarar av att ta konsekvenserna av vad jag gör.
vet inte vad mer jag kan säga.
vill ha ngn o prata med,
ngn som förstår, som lýssnar.
du var den enda som förstod sånt här.
men nu vågar jag inte längre prata med dig.
i mitt huvud just nu,
är allt jag hör ett dovt brummande.
men då och då bildar brummandet små ord.
men hänger inte med.
hör aldrig orden ordentligt.
men kan väl gissa att de försöker forma ordet "försent"..
nu vill jag ha lov.
ha lov och ligga hemma hela dagen.
ligga i sängen och sova bort dagarna.
tyna bort, sakta med tiden.
glömmas bort.
som om jag aldrig funnits.
lyssnar på låten "tänd ett ljus" just nu..
så fin är den..
även nomy - we fall, och nomy - hold your head up high.
tårarna kommer vaafan.. ><
att saknaden ska vara så jävla stor.. ?
så jävla hård..?
att jag så lätt ska falla, för fel ?
att jag går på så många lögner.. knäcker mig.
- jag trodde du var speciell.
men du var precis som alla andra.. ='(
jag tål inte livet-
inte när du är mitt gift.
jag kan inte köpa en kniv.
när det är tack vare dig.
denhär världen, är glömd i elden..
och lågorna blir bara högre.
snart går jorden under,
brinner upp.
vi dör av smärta, av sorg, av skrik, av vapen..
mitt liv,
inte som jag trodde det skulle bli.
kunde ingen gett mig en ledtråd?
en ledtråd till allt svårt.
jag vill hålla huvudet högt.
livet är inte till för massa tråkigt.
inte tid för ngr sura miner,
men ibland blir det för mycket..
jag saknar litenheten.
jag vill vara liten.
då kärlek var en puss på kinden.
då smärta var när man ramlade och skrapade knät.
då man ville gifta sig med kusin/mamma/pappa.
då "att vara fin" var när man satte en klämma i håret och tvättade ansiktet.
men nu, nu har jag växt upp.
för fort, och inte frivilligt...
men jag ramlar inte, jag faller med stil, (a)
gör mitt bästa för att hålla humöret uppe,
vad tjänar det till att gå runt o vara ledsen?
jag vill vara glad.
vill inte ha ngt med pojkvänner o göra.
kärlek kan dra åt helvete!
jag vill ha tid för kompsiar,
fuck kärlek, fuck känslor.
jag kan ha kul, med kompisar.
de som jag aldrig kommer förlora.
äkta vänner.
som jag kan skratta med, hitta på saker med.
jag kan inte trolla bort känslan,
detta livet är så hårt.
jag kan inte göra regn,
för att dränka min själ..
nu lägger jag mig i sängen.
kommer inte svara på sms.
kommer inte svara på samtal.
just nu orkar jag absolut ingenting.
förlåt mig,
förlåt mig för livet.
vet inte vrf.. humöret skiftar.
men nu måste jag verkligen få skriva.
igår kväll var jespor här,
vi lagade tacos, åt med hela familjen.
sen kollade vi på två filmer.
mys.
han körde hem rätt sent.
han har klippt sig med.
klippt av det långa håret, =(
ajjah..
idag ska jag in till halmstade och köpa jacka,
sen ska jag kanske kolla fotboll med sandra o louise.
får se hur mke jag orkar..
humöret suger.
snälla någon ring mig..? ='(
jag visste varken ut eller in.
kunde varken säga ja eller nej.
tog varken ett steg framåt eller bakåt.
jag lät det komma,
det gick så fort..
jag tänkte inte.
jag ångrar mig så mke.
nej, inte så jättemke.
men jag vill vara mer säker på min sak.
men nu är det alldeles försent att säga ngt..
jag vet inte längre vad jag ska göra.
jag var så säker från början på detta.
jag var inte redo, jag sa det
jag var inte säker, jag hade inga såna känslor.
men jag var så glad för dig.
du var som en ängel
nu har jag som vanligt sabbat allting.
verklige, allting
för mig själv, för dig, för oss.
många sa att det skulle hålla länge.
jag trodde det jag med.-
men tvivlar..
trodde aldrig det skulle bli såhär.
jag såg det mer som en kul grej..
jag gillar dig, mycket.
riktigt mycket.
och du är mer än guld värd.
du får mig alltid att skratta,
så lätt att le,
det går att prata med dig.
jag litar på dig som ingen annan.
men om jag var kär.
en helt annan sak..
åh, jag vet inte vad jag ska säga.
vet inte vad jag ska göra.
det är alldeles försent..
jag har sabbat det
sabbat allting.
tankarna snurrar,
vet inte någonting.
vill bara springa, springa långt långt och ännu längre..
stanna där ett tag.
tills allt är glömt.
och sen komma tillbaka.
gömma mig där tills jag är säker.
tills jag kan vara ärlig, både mot mig själv och andra.
tills jag är stark nog att klara av att se verkligheten, att se sanningen.
tills jag klarar av att ta konsekvenserna av vad jag gör.
vet inte vad mer jag kan säga.
vill ha ngn o prata med,
ngn som förstår, som lýssnar.
du var den enda som förstod sånt här.
men nu vågar jag inte längre prata med dig.
i mitt huvud just nu,
är allt jag hör ett dovt brummande.
men då och då bildar brummandet små ord.
men hänger inte med.
hör aldrig orden ordentligt.
men kan väl gissa att de försöker forma ordet "försent"..
nu vill jag ha lov.
ha lov och ligga hemma hela dagen.
ligga i sängen och sova bort dagarna.
tyna bort, sakta med tiden.
glömmas bort.
som om jag aldrig funnits.
lyssnar på låten "tänd ett ljus" just nu..
så fin är den..
även nomy - we fall, och nomy - hold your head up high.
tårarna kommer vaafan.. ><
att saknaden ska vara så jävla stor.. ?
så jävla hård..?
att jag så lätt ska falla, för fel ?
att jag går på så många lögner.. knäcker mig.
- jag trodde du var speciell.
men du var precis som alla andra.. ='(
jag tål inte livet-
inte när du är mitt gift.
jag kan inte köpa en kniv.
när det är tack vare dig.
denhär världen, är glömd i elden..
och lågorna blir bara högre.
snart går jorden under,
brinner upp.
vi dör av smärta, av sorg, av skrik, av vapen..
mitt liv,
inte som jag trodde det skulle bli.
kunde ingen gett mig en ledtråd?
en ledtråd till allt svårt.
jag vill hålla huvudet högt.
livet är inte till för massa tråkigt.
inte tid för ngr sura miner,
men ibland blir det för mycket..
jag saknar litenheten.
jag vill vara liten.
då kärlek var en puss på kinden.
då smärta var när man ramlade och skrapade knät.
då man ville gifta sig med kusin/mamma/pappa.
då "att vara fin" var när man satte en klämma i håret och tvättade ansiktet.
men nu, nu har jag växt upp.
för fort, och inte frivilligt...
men jag ramlar inte, jag faller med stil, (a)
gör mitt bästa för att hålla humöret uppe,
vad tjänar det till att gå runt o vara ledsen?
jag vill vara glad.
vill inte ha ngt med pojkvänner o göra.
kärlek kan dra åt helvete!
jag vill ha tid för kompsiar,
fuck kärlek, fuck känslor.
jag kan ha kul, med kompisar.
de som jag aldrig kommer förlora.
äkta vänner.
som jag kan skratta med, hitta på saker med.
jag kan inte trolla bort känslan,
detta livet är så hårt.
jag kan inte göra regn,
för att dränka min själ..
nu lägger jag mig i sängen.
kommer inte svara på sms.
kommer inte svara på samtal.
just nu orkar jag absolut ingenting.
förlåt mig,
förlåt mig för livet.

Kommentarer
Trackback