ingen kommer någonsin kunna tänka på mitt sätt, ingen är ens i närheten på att förstå mina känslor. Och jag orkar inte mer. Sammanbrott efter sammanbrott, en gång varannan vecka hör jag att jag är en "arg ungdom" och att jag behöver hjälp, men gång på gång så nekar jag det. Jag behöver ingen hjälp, jag kan själv. Men det blir bara värre. Jag behöver kanske hjälp? Men jag vågar inte.
Jag har INGEN i mitt umgänge som jag helt och hållet vill umgås med. Ingen jag litar på helt och hållet, ingen som förstår mig, alla säger fel, hör fel, gör fel, allting är fel! allt är fel i min upp och ner värld. Jag står inte ut längre.