När blev jag en av dem? En av dem på alla sätt. 

En I mängden av hans, en av alla hans, en av den sorten, en av de dåliga, en av de förvirrade, en av de besvärliga.

Jag bär på så mycket. Jag har så mycket att ge. Så mycket kärlek,  så mycket omtanke, så mycket ömhet,  så mycket energi. Jag sprängs. Utan något att få ut allt på, tar jag ut det på mig själv. Och det är mer än jag behöver. 

varför kan inte jag få allt? Varför kan jag ge så mycket, allt, utan att få lika mycket tillbaka? Varför räcker det inte? Varför räcker inte jag? Varför är inte jag bra nog? Varför syns jag inte som andra gör? Varför kan andra men inte jag? Varför får de, men inte jag? Varför får hon allt, men inte jag? Varför får hon vara lycklig, men inte jag? Vad har de som inte jag har? Och varför kan ingen berätta vad jag fattas för att vara bra nog? Vad behöver jag för att räcka till? Vad måste jag göra, vad måste jag ge, för att få allt?

det är inte längre någon som ser. Det var nog aldrig någon som ville tro. Allt är bra nu igen. Nu är det inte jobbigt längre. Nu är jag hel igen. Nu kan jag känna glädje igen. Nu ser jag piggare ut. Nu syns det att jag mår bra igen. Nu är jag stark igen. Nu är jag självständig och självgående igen. Nu kan jag ta tag i mitt liv igen. Eller? Nu finns det inte mer. Nu är det över. Nu blickar jag framåt igen. Nu har det försvunnit. Nu börjar jag om. Eller? 

Nej, så lätt var det inte. Varför är jag där jag är nu? Varför syns jag aldrig? Varför får jag inte vara den jag är? Duger jag inte som mig själv? Måste jag vara såhär?  Måste jag identifieras med den pigga, glada och positiva? Jag är inte hon. Det har jag aldrig varit. Alla vet det, varför glömmer de? Varför måste jag vara det? Det är inte jag. Jag orkar inte. Jag är inte en sån, även fast jag vill. Jag är inte framåt, jag vill helst inte ta plats. Jag vill ha plats, jag vill vara med, men jag ber inte om den. Ta inte för givet att jag kommer när jag vill det. Tro inte att jag tar det jag vill ha. Jag behöver frågan. Frågorna. Inbjudan. Bekräftelsen på att jag blir vald. På att jag är önskad. 

Jag är ett nödvändigt ont. Jag är ett besvär.  Ett problem. Ivägen. 

jag vill inte vara smart och klok längre. Jag vet vad jag gör för fel, och då får jag dåligt samvete och straffar mig själv ännu mer. Jag vet att man ska äta mer än en gång per dag. Att en termos med kaffe inte räknas. Men jag gör inte det, så när jag äter tar jag ordentligt. Men då har jag tagit för mycket, för onyttigt, så då tränar jag ännu hårdare och raderar allt jag ätit igen. Det är ett problem.  Det är en störning. Och jag vet att det är fel. Det är inte friskt. Det är inte normalt. Jag vet hur man får bort det, alldeles för väl. Jag vet vad min kropp behöver. men istället för mer mat, äter jag vitaminer och bär. För då får jag alla nyttiga grejer jag behöver för att orka. Kanske jag blir snyggare om nyckelbenen syns mer. Kanske kan jag äta och träna benen efter. Kanske kan det kompensera för det som inte är bra nog med mig. Kanske kan mina snälla ord kompensera för att jag inte ser mycket ut. Kanske kan min bakning väcka tacksamhet och uppskattning. Kanske kan min städmani göra mig mer intressant. Kanske kan jag köpa mer på Rea för att kunna Klä mig bra Så jag får ett wow. Kanske kan mina välformulerade meningar väcka ett öga hos någon. Kanske kan mitt fjäskande göra mig till en bra vän. Kanske kan mina ursäkter göra att de tycker om mig mer.

förlåt för att jag är jobbig 

förlåt för att jag är tjatig

förlåt för att jag är tråkig

förlåt för att jag är klängig

förlåt för att mitt hår är slitet 

förlåt för att jag kör dåligt

förlåt för att jag blir ledsen

förlåt för att jag är känslig

förlåt för att jag blir trött

förlåt för att kaffet är för svagt 

förlåt för att jag pratat för fort

förlåt för att jag pratat för mycket

förlåt för att jag inte pratade alls

förlåt för att jag inte frågade

förlåt för att jag tog förgivet 

förlåt för att jag frågade

förlåt för att jag tvivlade

förlåt för att jag blev rädd

förlåt för att jag skrattade

förlåt för att jag fick

förlåt för att jag kom

förlåt för att jag bad om ursäkt

förlåt för att jag gjorde fel

förlåt för att jag inte förstod

förlåt för att jag inte kunde

förlåt för att jag inte gav rätt svar

förlåt för att jag inte var bra nog

förlåt för att jag inte räckte till

förlåt för att jag inte kan vara vad du vill ha

förlåt för att jag inte kan göra det du vill

förlåt för att jag störde

förlåt för att jag är ivägen 

förlåt för att jag är jag.