exploderar.
ångest?
lycka?
kärlek?
sorg?
ilska?
lögner?
svek?
ensam?
eller bara ensamhet?
rädsla?
hat?
smärta?
olycka?

har du någonsin känt alla de känslorna på en gång, och samtidigt ingenting, så vet du vad jag menar.

det brinner inombords,
jag svettas när jag rymmer,
jag skakar när jag gömmer mig,
jag får svårt att andas när jag blir rädd att den ska hitta mig.
jag springer, och springer, och springer. Men den kommer bara närmare..
hur ska jag ta mig ur dethär?
hur ska jag bli lycklig?
var jag lycklig förut?
hur tar jag mig ut?
var ska jag gömma mig?
vart ska jag springa?
vart leder min väg?
finns det en väg?
hur lång är min väg?
när är det min tur?
blir det min tur?
eller ska jag stanna här föralltid?

jag är någonstans i mitten av att leva och dö, jag lever inte, men jag är ju inte död. jag känner inte, men jag är ju här. jag är ingenting.. fast någonting är jag, men om mitt någonting är ingenting, vad är då allting? finns det något allting? eller är allt bara illussioner? dethär är bara en tomhet. det är tomheten jag lever i. jag är tomheten. men tomheten är ju tom, innebär det då att jag bara är ett stort, svart hål till för alla andra att kasta sin skit i? ett svart hål är ju stort, och tomt, men sen sägs det ju att det finns inte, så då finns ju inte jag, men ett svart hål är ju någonting, vad är det? är det det jag ska ta reda på innan min tur kommer? innan min väg tar slut? innan jag hittar rätt? är det då jag ska sluta springa? behöver jag inte gömma mig mer då? eller skulle jag stanna här? det känns som om jag springer utan mål, springer bara för att jag måste.
de säger ju "pain is the price of every worthful thing". men varför betalar jag så mycket smärta när jag inte får något tillbaka? absolut ingenting.. inte ett dyft.. inget alls.. inte ens någon som ser..