dålig dag.
måddeinte bra igårkväll,
mådde värre i morse.
så var hemma idag.
fått tänka sjukt mke..
messat lite med cassie med.
glad att ha ngn o snacka med om det..
det känns som om vad jag än gör så går det åt rent helvete..
börjar tröttna på allt skitet.
varför jag, varför fel, varför du?
jag gör allt för att allt ska bli bra..
men det går ju åt helvete iallafall
fuck känslor,
kärlek, saknad, längtan och sorg.
screw you..
haha, jag är så känslig.
riktigt skratt retande.
om ngn annan hade varit sånhär hade jag påpekat det.
men jag är ju förfan själv så jävla låg
tack alla ni iaf som får mig på humör,.
sjukt glad över er ska ni veta.
orkar inte skriva text just nu, ska skriva det imorgon, jag svär.
tack alla ni som faktiskt läser detta med, (a)
haha, puss på er alla, (= <3

okej, klockan är snart tolv.
men jag måste verkligen få skriva lite..
måste få skriva av mig.
ska försöka att inte väcka mamma o pappa.

alla har vi drömt om att få gifta oss i ett stort slott.
alla har vi velat se ut som barbie.
ha en klänning, tight runt midjan, med valanger runt benen.
också rosa, såklart.
alla har vi velat vara små prinsessor.
velat ha långt fint hår..
nämn någon flicka som aldrig velat bli en prinsessa, gör det
men, det finns alltid ett men.
vi alla växer upp.
kommer ifrån drömmarna.
börjar se livet från ett annat perspektiv.
vi börjar se det riktiga livet.
men någon gång i livet.
måste vi alla få känna oss lite extra.
lite extra fina,
som prinsessor.
även om vi alla inte visar det.
så innerst inne, är vi flickor.
tjejer, som bara väntar på att få komma fram.
alla är vi vackra, på vårat sätt.
kvinnliga, om vi nu kan säga så.
som tjej, har man läskigt lätt att ta åt sig.
vissa saker tänker man, men håll dom för dig själv.
när du vet hur lätt vi har att ta åt oss.
varför gör du så?
nu säger jag det rätt ut.
men jag menar inget av det.
för jag vet du kommer tro jag menar dig,
delvis kanske, jag vet inte.
säg inte till en tjej att hon itne passar i klänning/kjol.
vem det än är.
för vem det än är, tar åt sig.
att få höra de orden.
är som att sticka en kniv i magen.
jag vill med vara tjej.
jag har alltid haft problem med det.
när jag gick i låg och mellanstadiet.
jag var fan helt sjuk
ville byta namn och allting..
var inte alls nöjd med mig själv.
vågade inte vara mig.
jag har alltid haft mke problem med att vara tjej.
inte vågat ha kjol, eller klänning på mig.
inte ens linne.
jag gick alltid i stor T-shirt och jeans.
för jag vågade inte visa mig.
jag vågade inte stå för den jag var.
när jag kom in i femman eller så,
började jag tänka om.
det finns inget jag kan ändra på
bara mitt självförtroende.
först i sexan, kom tanken på att ta på mig ett rosa plagg.
jag gjorde det, jag hade på mig en rosa tröja.
för mig var det en stor grej.
inte för någon annan, men för mig.
för det var jag.
jag som började öppna mig.
julafton det året, hade jag på mig kjol.
och nyår hade jag en klänning.
den klänningen har jag kvar.
den hänger fint i garderoben.
det var en grymt stor sak för mig..
för ett tag sen fick elin mig att ha på mig en långskjorta och leggings.
men det är ingen som inser hur jävla stort det är för mig.
jag lär mig.
jag har letat efter en kjol.
det finns ngr som säger att jag passar i det.
men jag själv hatar det.
men någon gång måste jag växa upp..
att alla ens tjejkompisar kommer i kjol och klänning på fest.
så kommer jag där i ett par byxor..
hur tror ni inte det känns?
man gör så jävla mycket för att passa in.
jag gör min del,
och vad får man för respons?
negativt, negativt, skit, skit, skit..
jag hatar det, hatar det så jävla mycket!
tårarna kommer på mig för ingenting, det vet ni.
ni vet att mitt självförtroende är sämst.
ni vet hur jävla lågt jag ligger.
men jag försöker ju, ag jobbar mig uppåt!
jag tror, tre gånger sen jag gick i femma.
har jag visat mig för andra i kjol eller klänning.
och de som har sett det, har älskat det, verkligen.
men när du sa så till mig.
jag tog inte åt mig,
men jag började tänka..
och vad jag kom fram till gjorde ont.
det gjorde ont att höra de orden.
jag vill också känna mig fin någon gång..
också känna mig som en tjej.
kan ni inte förstå det?
jag har fått känna hur det är att sakna.
hur det är att längta
hur det är att lusta
hur det är att älska någon
hur det är att bli älskad.
hur det är att bli sårad.
hur det känns att sörja
hur det känns att förlora någon.
hur det känns att lära sig saker
hur det är att träffa nytt folk.
men aldrig hur de känns att vara en tjej..
låter osannolikt,
men det är så.
jag vill med vara en tjej.
jag vill med känna mig fin ibland.
jag är pappas flicka, jag är det
jag vill ha det som när jag var liten.
mamma satte på mig en klänning, mina kusiner fixade mitt hår.
jag fick lite läppgläns av en bekant.
jag kände mig som en riktig prinsessa då.
men då var jag liten.
då var det en helt annan sak.
nu är nu, jag vill leva för dagen.
så låt mig drömma.
sluta krossa alla mina förhoppningar.
sluta krossa mina drömmar.
även om du vill säga något, vill få mig att se verkligheten igen, så behöver du väl inte göra det på det sättet.. ?
håll det för dig själv.

jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag är en känslig person.
jag är en av dom som har mke problem med känslor.
och jag vet inte var det kommer ifrån, det har bara blivit så.
förut var jag en hårding, inget kunde rubba mig.
men nu bryter jag ihop för minsta lilla.
jag vet också att jag inte är ensam om att ha det dielemmat.
nu när vi är i denna åldern, är det mycket som händer.
pojkar, kärlek, att vara kär.
man blir så lätt ledsen av den känslan.
man känner sig inte tillräcklig, inte bra nog.
man blir så osäker.
man faller lätt för vad folk säger till en.
kärlek och sorg passar ihop på något sätt...
kärlek och depression.
depression och smärta..
att skära sig.
jag tycker det är grymt fel.
även fast jag vet hur många det är som gör det.
vad de får för känsla av det.
men.
om du är tjej.
jag vet, att nästan alla tjejer.
vare sig de tycker att det är insidan som räknas.
är otroligt utseende fixerade.
tänk då.
på armen.
det blir ärr,
även om man inte tänker pådet.
tänk när du blir vuxen.
vill du verkligen gå runt med ärr på armen då?
det kanske verkar coolt nu.
man får uppmärksamhet.
men tänk framåt.
vi är bara barn.
valen vi gör idag, påverkar imorgon.
nu en respons till tjejen detta är menat:

- det kommer ta tid för dig att ge upp honom. det kommer ta ännu längre tid för dig att komma över honom. men du måste lära dig leva med det. om vi aldrig var med om svårigheter.. vad hade då hänt dagen något hände? hur hade vi klarat det då? man måste vara berädd på allt, absolut allt. om dendär killen har sänkt ditt självförtroende så grymt mycket. även utan att han tänkte på det. men om han har gjort det. så är han inte rätt för dig. när man hittar den rätte så tvekar man aldrig. lite tidigt att tänka på sånt nu. men du verkar vara som jag, en som tar saker och ting på allvar. kanske för stor allvar. när man är sån, måste man också ta ett ansvar. man måste ta hand om sig själv på ett sätt som kanske inte ens kompisar behöver göra. de som fortsätter leva som barn. men alla är vi olika. vissa är som oss, andra inte. men hjärtat, du måst våga, du måste visa hur stark du är, både för dig själv och andra. du måste våga ta steget och gå vidare. när allt känns som för mycket. ta ett djupt andetag. sätt dig ner och tänk igenom allting. kritisera ditt liv med både gott och dåligt.

Killar är till största delen bara svin,
är vad man hör..
många säger att om man inte blir älskad på det sättet man vill av killen.
så ska man lämna honom,
för INGEN tjej är värd en kille, som inte värderar henne högst på jorden.
men jag är en av dom som vet hur jävla svårt det är att lyssna på andra när det handlar om sant.
man vill tro på dom, det gör man,
men man vill inte ge upp.
för kärleken är starkare än allt.
man vill kämpa, inte förlora.
alla tjejer älskar kärlek.
vare sig det är till vänner, familj eller partners.
många killar ser hur mke vi tjejer älskar dom.
de utnyttjar det.
de tror att vad de än gör,
hur de än är,
vad de än säger,
så kommer vi alltid stå vid deras sida och förlåta dom.
ta dom tillbaka.
och det dumma är att vi tjejer går på det.
men det är så fel,
det är så jättefel!
vi säger massa om att "nej, detta är sista gången. sen får det vara nog"
men blir det någonsin någon sista gång, blir det någonsin nog?
nej, inte precis, vi gör det ju inte!
jag tycker det är förjävla starkt gjort av tjejer som inser när det har gått för långt och slutar hålla på så.
men jag tycker det också är starkt av tjejer att kämpa så mke för kärleken, för att klara av det.
de som gör allt för kärleken, gör nästan för mycket.
många killar ser inte allvaret i kärlek.
och om de inte tar sånt på allvar,
ska de inte hålla på med en tjej de vet tar stort på det med kärlek och förhållanden.
då kan de väl hitta en tjej som är likadan.
klarar de inte av ett förhållande, ska de inte ha något.
tjejer, låt inte killar ha övetaget bara för att de är killar.
låt de inte göra vad som helst bara för att du älskar honom.
älskar han dig, så lär han inte göra något mot dig.
för har han gjort något förut, varför inte igen?
om han inte är någon bra kille för dig.
lämna det, ge upp.
jag vet hur jävla svårt det är.
men en dag, lovar jag, så kommer din äkta kärlek hitta dig.
han ska älska dig mest mellan himmel och jord.
han ska värdera dig högst.
i hans värld är du den finaste som finns.
han ska avguda dig som inget annat.
du ska inte leta efter kärleken,
kärleken hittar dig.
den känner när du är redo,
inte du själv.
du ska vara redo för kärleken, och kärleken ska vara redo för dig.
när man har hittat den rätta, så tvekar man aldrig.
det liksom, faller på plats så lätt, direkt.
man ska inte försöka pussla ihop kärleken.
det är kärleken som ska pussla ihop dig.
din äkta kärlek kan lika bra vara din bästa vän,
eller en avlägsen bekant.
eller kanske någon du träffar om sisådär fem - 15 år eller något.
det är aldrig försent för kärleken.
bara du är stark, och siktar högt.
istället för att bry dig om sånt.
umgås med kompisar hitta på något kul.
glöm allt sånt.
det är grymt svårt att komma över någon.
men när man vill något tillräckligt mycket.
så kan man klara det.
man klarar så mycket mer än man tror.