okej, klockan är snart tolv.
men jag måste verkligen få skriva lite..
måste få skriva av mig.
ska försöka att inte väcka mamma o pappa.

alla har vi drömt om att få gifta oss i ett stort slott.
alla har vi velat se ut som barbie.
ha en klänning, tight runt midjan, med valanger runt benen.
också rosa, såklart.
alla har vi velat vara små prinsessor.
velat ha långt fint hår..
nämn någon flicka som aldrig velat bli en prinsessa, gör det
men, det finns alltid ett men.
vi alla växer upp.
kommer ifrån drömmarna.
börjar se livet från ett annat perspektiv.
vi börjar se det riktiga livet.
men någon gång i livet.
måste vi alla få känna oss lite extra.
lite extra fina,
som prinsessor.
även om vi alla inte visar det.
så innerst inne, är vi flickor.
tjejer, som bara väntar på att få komma fram.
alla är vi vackra, på vårat sätt.
kvinnliga, om vi nu kan säga så.
som tjej, har man läskigt lätt att ta åt sig.
vissa saker tänker man, men håll dom för dig själv.
när du vet hur lätt vi har att ta åt oss.
varför gör du så?
nu säger jag det rätt ut.
men jag menar inget av det.
för jag vet du kommer tro jag menar dig,
delvis kanske, jag vet inte.
säg inte till en tjej att hon itne passar i klänning/kjol.
vem det än är.
för vem det än är, tar åt sig.
att få höra de orden.
är som att sticka en kniv i magen.
jag vill med vara tjej.
jag har alltid haft problem med det.
när jag gick i låg och mellanstadiet.
jag var fan helt sjuk
ville byta namn och allting..
var inte alls nöjd med mig själv.
vågade inte vara mig.
jag har alltid haft mke problem med att vara tjej.
inte vågat ha kjol, eller klänning på mig.
inte ens linne.
jag gick alltid i stor T-shirt och jeans.
för jag vågade inte visa mig.
jag vågade inte stå för den jag var.
när jag kom in i femman eller så,
började jag tänka om.
det finns inget jag kan ändra på
bara mitt självförtroende.
först i sexan, kom tanken på att ta på mig ett rosa plagg.
jag gjorde det, jag hade på mig en rosa tröja.
för mig var det en stor grej.
inte för någon annan, men för mig.
för det var jag.
jag som började öppna mig.
julafton det året, hade jag på mig kjol.
och nyår hade jag en klänning.
den klänningen har jag kvar.
den hänger fint i garderoben.
det var en grymt stor sak för mig..
för ett tag sen fick elin mig att ha på mig en långskjorta och leggings.
men det är ingen som inser hur jävla stort det är för mig.
jag lär mig.
jag har letat efter en kjol.
det finns ngr som säger att jag passar i det.
men jag själv hatar det.
men någon gång måste jag växa upp..
att alla ens tjejkompisar kommer i kjol och klänning på fest.
så kommer jag där i ett par byxor..
hur tror ni inte det känns?
man gör så jävla mycket för att passa in.
jag gör min del,
och vad får man för respons?
negativt, negativt, skit, skit, skit..
jag hatar det, hatar det så jävla mycket!
tårarna kommer på mig för ingenting, det vet ni.
ni vet att mitt självförtroende är sämst.
ni vet hur jävla lågt jag ligger.
men jag försöker ju, ag jobbar mig uppåt!
jag tror, tre gånger sen jag gick i femma.
har jag visat mig för andra i kjol eller klänning.
och de som har sett det, har älskat det, verkligen.
men när du sa så till mig.
jag tog inte åt mig,
men jag började tänka..
och vad jag kom fram till gjorde ont.
det gjorde ont att höra de orden.
jag vill också känna mig fin någon gång..
också känna mig som en tjej.
kan ni inte förstå det?
jag har fått känna hur det är att sakna.
hur det är att längta
hur det är att lusta
hur det är att älska någon
hur det är att bli älskad.
hur det är att bli sårad.
hur det känns att sörja
hur det känns att förlora någon.
hur det känns att lära sig saker
hur det är att träffa nytt folk.
men aldrig hur de känns att vara en tjej..
låter osannolikt,
men det är så.
jag vill med vara en tjej.
jag vill med känna mig fin ibland.
jag är pappas flicka, jag är det
jag vill ha det som när jag var liten.
mamma satte på mig en klänning, mina kusiner fixade mitt hår.
jag fick lite läppgläns av en bekant.
jag kände mig som en riktig prinsessa då.
men då var jag liten.
då var det en helt annan sak.
nu är nu, jag vill leva för dagen.
så låt mig drömma.
sluta krossa alla mina förhoppningar.
sluta krossa mina drömmar.
även om du vill säga något, vill få mig att se verkligheten igen, så behöver du väl inte göra det på det sättet.. ?
håll det för dig själv.