baby, stop this shit!!!
Kan inte ha det såhär länge till.
Jag vill vara.. argh jag vet inte hur jag ska förklara. Mer än att jag verkligen, verkligen inte orkar ha det såhär mer.. Jag vill inte mer.. Jag vill ha tillbaka mitt liv! Ingenting spelar någon roll längre, jag önskar jag kunde vrida tillbaka tiden.. Till den dagen då musiken i mitt hjärta dog, precis innan min framtid var förnekad.. Jag vill känna känslan av tillit och vänskap. Vart tog allt vägen? Varför gick inget min väg? Varför gick jag fel väg..? jag behöver hjälp med dethär, men inte den hjälpen jag får.. min värld har vänt sig upp och ner. jag får inte det stöd jag behöver, jag hör inte de ord jag vill höra, jag får inte de chanser jag behöver för att fixa det själv.. fuck this shit. bring me up
tidig förvirring
Jag är en fruktansvärt social person och gillar att prata med folk. Jag vill ha en utbildning där jag inte preciserar mig på ett område, utan kan få chansen till andra också.
Jag har funderat ett bra tag på Hotell & resturang, för då vet jag att jag kommer nära kunderna. Jag gillar att stå i köket och jag gillar att umgås med folk. Jag gillar att lära mig nya saker, men samtigt kunna ta lite ströjobb där jag kan göra lite allt möjligt. Jag har läst om denna linjen på johnbauer, och det verkar helt okej, eller? Det finns ju på sture också.. Men jag tror på johnbauer.
Entreprenörs linjen har också lite allt möjligt, genom den linjen lär jag mig mycket om ekonomi och hur jag arbetar inom ett företag, jag kan även starta eget företag eller arbeta i en butik. Jag gissar på att det finns många möjligheter inom entreprenör. Men jag vill ju ha kul undertiden jag lär mig, och jag är inte säker på att jag är så väldigt intresserad av allt som har med detta att göra?
Medie programmet på sture verkar också väldigt roligt! med inriktning fotografisk bild. Där får man komma ut i naturen men lär sig även genom att studera bilderna hur vi människor fungerar. Jag gillar att granska bilder, vare sig det är på djur eller människor, på träd eller hav, man hittar alltid något roligt.. Och Pressfotograf, Reklamfotograf, Ateljéfotograf, Institutionsfotograf inom t ex polis, forskning och sjukvård, låter väl inte så jättehemskt?
ingen, ingen
ingen kommer någonsin kunna tänka på mitt sätt, ingen är ens i närheten på att förstå mina känslor. Och jag orkar inte mer. Sammanbrott efter sammanbrott, en gång varannan vecka hör jag att jag är en "arg ungdom" och att jag behöver hjälp, men gång på gång så nekar jag det. Jag behöver ingen hjälp, jag kan själv. Men det blir bara värre. Jag behöver kanske hjälp? Men jag vågar inte.
Jag har INGEN i mitt umgänge som jag helt och hållet vill umgås med. Ingen jag litar på helt och hållet, ingen som förstår mig, alla säger fel, hör fel, gör fel, allting är fel! allt är fel i min upp och ner värld. Jag står inte ut längre.