Vaknade ännu en morgon jämte älskling, underbart.
Igår blev det halmstad med familjen, fick köpt ett par jeans och en sjal. Dock var själva utflykten ingen hit.. usch..
kom hem och pratade lite, sen åt vi räkmackor och senare kom rickard, monica och tina och hämtade mig och andreas. Vi lämnade tina och stack hem till monica. Drack kaffe och pratade, mysmys. Sen körde vi till vallberga och hälsade på Bf & Malle. Andreas meckade och fixade tims moppe, tim är glad. wei.
Idag har varit en seg dag. Ska tydligen till Falkenberg snart.. Sen får vi väl se om jag och älskling umgås lite med Monica och Rickard.
Är seg idag, orkar inte Falkenberg, orkar ingenting. Sitter och lyssnar på sånt man kallar "depp-musik". Men jag gillart. jaja, hej på er.

ensamhet ensamhet ensamhet ensamhet esamhet ensamhet

ensamhet ensamhet ensamhet ensamhet esamhet ensamhet

ensamhet ensamhet ensamhet ensamhet esamhet ensamhet

ensamhet ensamhet ensamhet ensamhet esamhet ensamhet

ensamhet ensamhet ensamhet ensamhet esamhet ensamhet

ensamhet ensamhet ensamhet ensamhet esamhet ensamhet

ensamhet ensamhet ensamhet ensamhet esamhet ensamhet

ensamhet ensamhet ensamhet ensamhet esamhet ensamhet

ensamhet ensamhet ensamhet ensamhet esamhet ensamhet

ensamhet ensamhet ensamhet ensamhet esamhet ensamhet

Jag är svag, så svag. Tårarna är aldrig långt borta. Och när någon lyckas trycka på den ömma punkten, så faller dem.. När det blir för mycket, så går det bara inte. Jag är så oerhört nära ett sammanbrott just nu. Igår var det verkligen inte långt ifrån. Jag måste få komma bort, jag måste bort härifrån, ut från mitt skal, riva murarna, bli fri från min isolering.. Men hur jag än gör, så lyckas jag inte, jag kommer aldrig lyckas, jag är inte stark nog.

att vakna till plusgrader är något alla gillar, förmodar jag? Det är kanske inte många, men alltid en början!
Jag sitter nu här och försöker komma på vad det är för dag idag, men är för seg för att orka kolla tidning etc.
Älskling kommer snart så nu får jag väl ta och äta upp mina flingor och komma i ordning till skolan. haha, puss!

Flera gånger hör man "du är som bäst när du är dig själv" "var dig själv så blir allt bra" etcetc.
Men om man inte håller reda på sig själv då? Om man inte kommer ihåg vem man är?
Jag känner mig inte accepterad, för den jag är. Jag har helt och hållet glömt bort vem jag är, hur jag är och hur jag ska sätta ord för mina känslor. Och det är inte bara idag, det är varje dag. Jag försöker vara glad och busig och skämta med allt och alla. Och ibland lyckas jag till och med lura mig själv. Men så fort jag är migsjälv tsm med någon, så kläcker den ur sig något som trycker ner mig direkt. Börjar tjata och fråga efter om något är fel, ger mig en blick, tar saker fel när jag säger något, och uppskattar mig inte för vad jag gör. Jag gillar inte folk, men ändå är jag en väldigt social person. Jag umgås inte med folk jag känner att jag inte kan vara mig själv med. Jag har ett par, kanske två-tre stycken, som jag kan slappna av med. Den ena är helt väck från mig just nu, den andra bor alldeles för långt bort, och de tredje umgås jag inte så mycket med.
Jag umgås inte mycket med folk, jag har min pojkvän, är jag inte med honom, så har jag liksom ingen att vara med, eller jo, det har jag på ett sätt, men ingen jag vågar vara mig själv med.
Jag är som sagt en väldigt social person, jag tar pauser på lektionerna för att springa ut och prata med folk, jag smsar och ringer ganska ofta, jag försöker träffa de jag klarar av så ofta som möjligt. Dock blir det inte så ofta.



Inte ens med dig kan jag vara mig själv, så fort jag slappnar av så börjar du, du blir tjurig och otrevlig, Du skrämmer mig ibland. Men jag tror att jag är mer rädd för mig själv.



- behövde bara få skriva av mig. Kram.

Nu sitter jag här igen, i min ensamhet, ingen som är hos mig, ingen som är med mig. Ingen jag kan komma till, ingen jag kan prata med. Gud vad jag blir depprimerad så fort jag är själv! usch. Och när jag är depprimerad, så äter jag! Ta det precis som du vill, men nu ska min mage fyllas. Ska se om jag kanske hittar någon som vill leka med mig. Frivillig? jaja, blir kanske veinge, eller ahla, det märker vi.. Ni andra får ha det så bra, puss!




Du förstör faktiskt för mig, du hindrar mig från att leva, jag vill också ha ett liv. Det kan du väl förstå?

Idag kom jag upp tidigt, fick för mig att göra omelett, och så blev det! Sen fixade jag mig lite snabbt och tog mig till skolan. Vi samlades några stycken för att ta bussen in till halmstad, idag skulle vi på besök på "halmstad praktiska". Var ganska roligt faktiskt, blev sminkad och fick lära mig hur man skulle sminka etc. Sen tillbaka till skolan vid två. Satt och pratade med ida ett tag, sen gick jag hem till Robin. Kul att vi fått upp kontakten igen! Var ganska lugnt, kollade tv och dator, sen ut, mötte paulina, och sen hem till mange. Pappa hämtade mig och då hade han varit söt och köpt ett par byxor (a) Kom hem och åt, sen kom älskling, nu springer jag runt i mina nya byxor och en stor tröja, mys! Nu ska vi kolla tv.

haha, vet att ingen bryr sig precis, men har kommit på att det är skönt att få skriva av sig lite. Så kommer förmodligen skriva lite oftare om sånthär onödigt, haha. kram!




jag älskar dig, <3

Hur länge till ska jag stå ut?
- jag är fortfarande ett barn men redan har jag ett sådant problem.
Och vad är mitt problem?
- jo, ensamheten är mitt problem!
jag klarar inte av att vara ensam, så fort jag blir lämnad så rinner tårarna. Tankarna förstör mitt psyke, jag får panik! Allting snurrar i huvudet, jag kan inte äta ensam, jag kan inte sova ensam, jag kan inte röka ensam, jag blir helt inkompetent när jag är ensam. Många gånger så har jag försökt tjata på folk för att de inte ska lämna mig, men de går ändå.. Det är ingen som förstå, det är ingen som ens har tänkt tanken på att jag har ett problem.. Så jag bestämde mig för att gå ut med det, ni måste veta, för jag orkar inte längre hålla på såhär.
Se mig, hör mig, märk mig.. Tänk på mig! När ni lämnar mig om så bara för en stund så knäcker jag mig. Jag kan inte rå för det. Jag hoppas verkligen att ni förstår, det är jävligt att gå ut med det såhär stort. Men för att någon ska kunna hjälpa mig så måste jag våga visa det..



Så fort jag är ensam blir jag väldigt ledsen och illamående. Jag får ont i magen och i huvudet och börjar tänka sorgliga tankar, jag skrämmer upp mig själv..

Ingen, ingen, förstår dig bättre än vad du själv gör.
Ingen, kan känna den smärtan du känner,
ärren du har i hjärtat, är det bara du som ser.
Ingen är dig ärlig, ingen är dig sann, för i slutändan kan du inte lita på någon annan än dig själv.
Varje gång du tar dig igenom en motgång, blir du starkare och förbereder dig för nästa gång.
Vad vore soljus utan mörker? Vad vore värme utan kyla?