Flera gånger hör man "du är som bäst när du är dig själv" "var dig själv så blir allt bra" etcetc.
Men om man inte håller reda på sig själv då? Om man inte kommer ihåg vem man är?
Jag känner mig inte accepterad, för den jag är. Jag har helt och hållet glömt bort vem jag är, hur jag är och hur jag ska sätta ord för mina känslor. Och det är inte bara idag, det är varje dag. Jag försöker vara glad och busig och skämta med allt och alla. Och ibland lyckas jag till och med lura mig själv. Men så fort jag är migsjälv tsm med någon, så kläcker den ur sig något som trycker ner mig direkt. Börjar tjata och fråga efter om något är fel, ger mig en blick, tar saker fel när jag säger något, och uppskattar mig inte för vad jag gör. Jag gillar inte folk, men ändå är jag en väldigt social person. Jag umgås inte med folk jag känner att jag inte kan vara mig själv med. Jag har ett par, kanske två-tre stycken, som jag kan slappna av med. Den ena är helt väck från mig just nu, den andra bor alldeles för långt bort, och de tredje umgås jag inte så mycket med.
Jag umgås inte mycket med folk, jag har min pojkvän, är jag inte med honom, så har jag liksom ingen att vara med, eller jo, det har jag på ett sätt, men ingen jag vågar vara mig själv med.
Jag är som sagt en väldigt social person, jag tar pauser på lektionerna för att springa ut och prata med folk, jag smsar och ringer ganska ofta, jag försöker träffa de jag klarar av så ofta som möjligt. Dock blir det inte så ofta.



Inte ens med dig kan jag vara mig själv, så fort jag slappnar av så börjar du, du blir tjurig och otrevlig, Du skrämmer mig ibland. Men jag tror att jag är mer rädd för mig själv.



- behövde bara få skriva av mig. Kram.