to much to hold
iband blir livet för mycket,
just nu är livet för mycket
jag har så mycket ilska, sorg och smärta som bara vill komma ut.
varje gång jag krashar blir jag svag.. jag domnar av i hela kroppen.
Jag vill ha någon jag kan vara svag hos.. Jag behöver dig, här, nu..
Alla dessa hemska nätter. Jag sover som en stock och jag är superduper glad över att jag inte har några sömnproblem, men jag drömmer.
Jag sover djupt men jag drömmer. Vaknar av att jag gråter vissa nätter.
Andra av att jag slår mig själv eller svettas & skakar.
Jag drömmer aldrig om något speciellt.
Jag drömmer bara om all olycka i världen. Alla dåliga saker.
Ibland väldigt fina drömmar och då vaknar jag bara med migrän.
Men alla dessa tårar som försvinner i sömnen..
alla dessa drömmar där jag kväver mig själv eller slår mig själv. Det är helt sjukt.
Jag är bara ett barn. Jag har mycket kvar att göra, jag har inte tid att må dåligt. jag har ingen anledning!
Visst, jag har väl varit med om mycket dåligt, men det har väl alla?
Jag har många år framför mig, jag kan bara låta tiden går så kommer det kännas bättre.
Det sista jag säger högt för mig själv på kvällen eller när jag får chansen till det är alltid samma sak.
"no matter what, stay strong. Cuz whatever happens, life always goes on"
behov, vi har dem alla.
jag behöver ingen att älska. jag behöver ingen som älskar mig.
jag behöver en axel att luta mig mot. jag behöver en röst som kan lugna mig. jag behöver någon som finns där när jag bara behöver vara. Jag behöver någon som lyssnar när jag behöver prata, jag behöver någon som bara finns där.
Just nu när allt är jobbigt och det känns som om jag bara faller och faller djupare ner, så är där ingen som tar emot mig. Det är som om mitt liv hänger i trådar. Det är ni som håller i dem. Vissa trådar är starkare och tjockare än andra. En efter en släpper ni taget och ju fler som släpper ju längre ner faller jag, nu är det inte många trådar kvar och nu har jag återigen upptäckt hur rädd jag är för att vara ensam. Jag vet själv och jag försöker hålla mig till det. Att det är när jag är ensam som jag står starkast. Det är inte lönt att lita på någon och ty sig till någon för inget håller föralltid, det är bara för ett litet, litet tag, när man förlorar denne någon man har tillit för så förlorar man så mycket mer än bara en vän, man förlorar en bit av sig själv som man gav till denne.
men jag behöver någon.. jag behöver någon som behöver mig.. som kan ta mig bort från dethär ett tag, för just nu orkar jag inte mer..
just nu
just nu orkar jag inte mer,
just nu vill jag inte mer
just nu så har det blivit förmycket
jag vill leva i extas.
jag vill ha mitt lyckorus,
jag vill skratta så jag viker mig dubbel
jag vill gråta av lycka.
Jag vill tillbaka till min tomhet,
min eviga tomhet, min ensamma tomhet.
just nu känns det inte.
just nu känns ingenting.
Nu ger jag upp för stunden och återgår till väntan.
