Sjävförtroende - botten.
Ful. Äcklig.
Snart är det sommar,
och jag vet att många kommer äckla sig,
hulka sig, uttala sig.
Jag bryr mig, men ändå inte.
Jag bryr mig inte om mitt utséende för att andra ska tycka om mig.
Utan för att jag ska tycka om mig själv.
Tyvärr är inte det nog och jag blir aldrig tillräcklig,
jag letar inte efter perfektion, jag vill bara vara nöjd.
Och nej, det här är inte samma gnäll man hör från alla andra.
Vänta ni lite bara, snart är det sommar, då ser ni att jag inte är som alla andra.
Gud jag vill inte, hjälp mig nu ..
living in the past
Det händer ibland att jag drömmer mig tillbaka till hur allt var förut,
inte allt, men sättet jag levde på, vilka jag levde med, vilka som betydde mycket för mig och andra som inte existerade i min värld.
jag kan inte ens höra din låt!
Jag kan inte ens se våra bilder,
dina biler, på oss,
mina bilder, där vi båda är med.
Det gör så ont idag,
allt gör ont idag.
Jag vill tillbaka,
Jag vill ha det som då,
Jag var inte lycklig,
Jag var tom,
och jag var lyckligare i tomheten än vad jag är i dethär.
Jag vill tillbaka, spola tillbaka tiden och göra allt dumt ogjort.
Vartenda snedsteg jag tagit ångrar jag, jag skulle kunna ge vad som helst för att få rätta till dem.
Då hade det inte varit som nu,
det hade inte varit som då men det hade inte varit såhär.
Det hade varit tomt,
men ändå så fullt av känslor,
tomma känslor,
explosiva känslor,
destruktiva tankar,
som bara satte mig ner på jorden och fick mig att leva dag ut och dag in och bara vänta på att tiden skulle gå.
Jag trivdes i det, jag trodde inte det då men jag vet det nu, det var så jag ville ha det.
Precis så, nästan precis så.
Jag är ingenting, fast jag är ju något, men vad?
Jag är tomhet, fast jag är ju här, men jag är inte riktigt här.
Allt är fullt av fel slags tomhet, det är inte min tomhet, det är tomheten alla utsätter mig för,
alla tvång, alla måsten, alla krav, allt som är fel.
Jag behöver komma tillbaka, om så bara för en dag.
Jag behöver er igen,
jag behöver er förståelse för min tomhet,
era försök att fylla igen mina hål,
mina sätt att strö salt över mina sår,
era sätt att skyla mina ärr.
en helt vanlig söndag
Jag kan förfan ta hand om mig själv, ge mig inte din åsikt om mitt sätt att leva om jag inte ber dig om den!
Jag är trött på vilka mesar människor är nuförtiden, hallåeller, vad hände med att ta risker för att leva livet ordentligt? Jag är trött på att människor är så försiktiga, och vi kvinnor som inte ens är människor, vi är ännu mer försiktiga, vi vågar inte leva, vi lever inte! Vi är instängda i en bur, gallret är gjort av alla komplex vi har på oss. Det är det som stänger inne oss, synen på oss, att vi alla är likadana, vi alla är mesar, precis som de riktiga människorna fast värre.
Det är en helt vanlig söndag och allt är precis som det brukar på söndagar, humöret är exakt på samma låga nivå som alla andra söndagar. Och jag blir så trött på det! Jag blir så trött på att allt är så, förmycket, förlångt, förkort, för allt!
