Det händer ibland att jag drömmer mig tillbaka till hur allt var förut,
inte allt, men sättet jag levde på, vilka jag levde med, vilka som betydde mycket för mig och andra som inte existerade i min värld.
jag kan inte ens höra din låt!
Jag kan inte ens se våra bilder,
dina biler, på oss,
mina bilder, där vi båda är med.
Det gör så ont idag,
allt gör ont idag.
Jag vill tillbaka,
Jag vill ha det som då,
Jag var inte lycklig,
Jag var tom,
och jag var lyckligare i tomheten än vad jag är i dethär.
Jag vill tillbaka, spola tillbaka tiden och göra allt dumt ogjort.
Vartenda snedsteg jag tagit ångrar jag, jag skulle kunna ge vad som helst för att få rätta till dem.
Då hade det inte varit som nu,
det hade inte varit som då men det hade inte varit såhär.
Det hade varit tomt,
men ändå så fullt av känslor,
tomma känslor,
explosiva känslor,
destruktiva tankar,
som bara satte mig ner på jorden och fick mig att leva dag ut och dag in och bara vänta på att tiden skulle gå.
Jag trivdes i det, jag trodde inte det då men jag vet det nu, det var så jag ville ha det.
Precis så, nästan precis så.
Jag är ingenting, fast jag är ju något, men vad?
Jag är tomhet, fast jag är ju här, men jag är inte riktigt här.
Allt är fullt av fel slags tomhet, det är inte min tomhet, det är tomheten alla utsätter mig för,
alla tvång, alla måsten, alla krav, allt som är fel.
Jag behöver komma tillbaka, om så bara för en dag.
Jag behöver er igen,
jag behöver er förståelse för min tomhet,
era försök att fylla igen mina hål,
mina sätt att strö salt över mina sår,
era sätt att skyla mina ärr.