Jag är så fruktansvärt trött på att folk säger till mig vad jag ska göra och inte göra, att folk hela tiden ska förklara vad som är rätt och vad som är fel. Jag är helt fed up med att folk ska tro sig alltid veta vad som är bäst för mig.
Jag kan förfan ta hand om mig själv, ge mig inte din åsikt om mitt sätt att leva om jag inte ber dig om den!
Jag är trött på vilka mesar människor är nuförtiden, hallåeller, vad hände med att ta risker för att leva livet ordentligt? Jag är trött på att människor är så försiktiga, och vi kvinnor som inte ens är människor, vi är ännu mer försiktiga, vi vågar inte leva, vi lever inte! Vi är instängda i en bur, gallret är gjort av alla komplex vi har på oss. Det är det som stänger inne oss, synen på oss, att vi alla är likadana, vi alla är mesar, precis som de riktiga människorna fast värre.
Det är en helt vanlig söndag och allt är precis som det brukar på söndagar, humöret är exakt på samma låga nivå som alla andra söndagar. Och jag blir så trött på det! Jag blir så trött på att allt är så, förmycket, förlångt, förkort, för allt!