nuförtiden vågar man knappt lita på folk.
när man väl har öppnat sig för någon, som man tror allti finns där, som man tror man kan lita på.
så finns den personen inte kvar nästa dag.
det är så mycket folk inte vet om mig.
som de aldrig kommer få reda på.
jag är så rädd för att öppna mig för mycket
har blivit sveken för många gånger.
alltid sagt för mycket om mig själv.
man tror man har ngn.
jag ändrar mig. skriver mer precis..


du var min bästa vän,
du var så mke.
du hjälpte mig igenom svåra tider.
du torkade tårarna när de föll.
du fick ut mig när jag mådde som värst,
du gjorde min kväll till en fest.
varje gång jag såg dig blev jag lika glad.
för jag kunde säga "har kommer min bror"
jag var så stolt.
aldrig har jag haft någon som dig vid min sida.
men något hände.
med dig,
från en dag till en annan.
du är en helt ny person.
du går åt fel håll, vet du det.. ?
för varje steg du tar fram, faller du två steg bak.
du och jag, vi var så starka. vi var starkare än allt tillsammans.
det var vi två mot alla väder, i alla kläder.
jag gjorde allt för att det skulle hålla.
och du lovade mig för alltid.
vet du vad ordet "föralltid" betyder?
just nu är jag så arg på dig.. så det är inte sant.
jag skulle kunna slå dig både gul och blå!
hela regnbågen i ansiktet.
du svek mig, så hårt, ingen annan har någonsin satt så stora spår i mig, så djupa sår, som du har.
med dig vid sidan kände jag mig stark.
jag sa saker till dig, som jag aldrig vågat säga till någon annan.
för jag var så rädd över vad de skulle tycka om mig.
men du var inte som dom, du var inte som alla andra.
du tog mig för den jag var, du lät mig vara mig själv.
du accepterade mig.
det har aldrig någon annan gjort förut.
nu finns det ingen som vet allt om mig.
även om jag säger det, så finns det ingen.
jag har så mycket för mig själv, som behöver komma ut.
men jag har ingen jag kan säga det till.
många jag kan prata med,
men ingen jag vet kommer förstå.
aldrig som du.
det finns ingen som du.
du är unik, speciell, en underbar person.
eller du va.. tills dagen du svek mig.
jag har inte vågat lita på dig sen dess.

nu när jag mår som värst.
är det jag behöver ert stöd som mest.
mina tårar rinner i oändliga floder.
och hjärtat pumpar snabbare.
mitt leende kommer inte lika ofta.
och jag har ingen ork, ingen energi.
jag kan inte koncentrera mig, kan inte bry mig.
jag behöver hjälp,
jag behöver så jävla mycket hjälp för att komma upp på fötterna igen.
jag är allt utom stark just nu.
jag är raka motsatsen, jag är svag
jag är så svag det går och bli.
så fort jag är på minsta vägen uppåt.
kommer det något som trycker ner mig igen, rätt ner till botten.
och jag faller fort, jag landar hårt.
jag får ont av det. och det tar ett tag innan smärtan försvunnit.
de tre senaste dagarna, har varit helt sjuka.
tårar hit och dit, ord här och där, skrik överallt, tvek som fan.