sjukt seg dag.
nördat dator i stort sätt hela tiden.
letat musik,
gjort om lite bilder.
städat rummet.
kanske ska få det andra snart.
whatever.
senare blire storhandling någonstans i halmstad.





jag har nog inte riktigt fått in det i huvudet än,
att det inte längre är vi.
att du inte längre älskar mig..
det vill inte gå in.
det gör ont att höra det faktum att du inte älskar mig.
det gör så extremt ont.
jag saknar dig,
jag saknar dig så jävla mycket..
trodde aldrig det skulle bli såhär.
trodde vi skulle lösa allt.
utan dig vid min sida känner jag mig så tom
du var lixom, halva mig.
jag älskade dig, av hela mitt hjärta.
tanken på dig gjorde mig så glad.
varje gång jag såg dig blev jag varm i hjärtat.
jag älskade dig, dina läppar, dina kramar, din röst, ditt skratt, framförallt ditt leende. jag älskade hela dig.
förmodar att jag fortfarande gör det..
du var så, så lätt.
du hade så lätt för livet, så lätt att leva.
så lätt att skratta.
du brydde dig inte så mycket om vad folk tyckte om dig.
du var dig själv.
du vågade, du var så stark.
du tog så lätt på saker och ting.
du hade sån energi.
jag avgudade det, din energi.
du hade alltid något spännande för dig.
du var en stjärna,
du tände min livsglöd på nytt.
du fick mig att våga le,
att våga.
jag kunde säga att jag var älskad.
jag kände mig älskad
varje gång någon sa ditt namn slog hjärtat en extra gång.
varje gång jag var i dina armar kände jag att jag kunde slappna av.
det var en ny känsla för mig, detdär med kärlek.
vad jag kände för dig, hade jag aldrig känt för någon annan förut.
det var något starkare än allt,
det var starkare än lycka, starkare än ilska, starkare än sorg.
det var det starkaste av allt. det var kärlek. det kallades att vara kär.
en helt otrolig känsla. jag blev så glad av det.
det gjorde mig starkare.
jag skulle kunna vara i dina armar för evigt.
jag skulle kunna offra allt för att få känna din värme en sista gång..
jag saknar dig, det måste du veta..
jag saknar dig så obeskrivligt mycket.
men livet går vidare.
tårarna rinner ibland, av sorg, av saknad.
men sålänge jag får se dig le, så är jag nöjd.
det är det minsta jag kan begära.
förmodligen det största du kommer ge mig.
kommer aldrig glömma vad vi två hade.
men nu är det dags att ta steget och gå vidare.
jag finns fortfarande här för dig,
på samma sätt som förut.
behöver du prata, så lyssnar jag.
behöver du tröstas så tröstar jag.
vi kan inte bestämma att vi ska vara vänner.
vänskap är en reflex, den kommer av sig själv.
den är dold,
det gäller bara att hitta den.
förlåt mig för allt jag gjorde
förlåt mig för allt jag sa.
allt som hände, förlåt mig för det.
förlåt mig för att jag förändrades..