sviken, igen?
varför gör du såhär.
gång på gång.
du vet att jag mår dåligt av det.
jag får jätte ont i magen!
din fitta.
du lovade föralltid, och jag tog ditt ord.
du var inte som alla andra.
du var så mke, du var så jävla mke.
jag sitter förfan o gråter nu!
inser du inte vadfan du håller på med?
inser du inte, hur jävla många tårar jag fält för dig..?
helt otroligt, verkligen..
jag blir så ledsen..
det var lixom du och jag.
du och jag mot allt.
i alla lägen,
du skulle ju finnas där för mig.
vad som än hände.
vi sa föralltid..
föralltid... du lovade mig.
trodde aldrig jag skulle fälla tårar för dig.
för oss..
du var så. så bra..
så mycket..
vi hade verkligen skitkul tsm.'
har aldrig haft ngn som dig vid min sida.
jag saknar det.
jag förstår inte..
du var aldrig äkta.
allting var bara lögner.
ett skal,
ngt falskt..
jag litade på dig, jag gjorde verkligen det.
jag tog dig på allvar.
jag öppnade mig för dig.
jag pratade med dig.
det fick mig att må bra.
med dig vid sidan kunde jag må bra och vara glad.
du fick mig alltid till skratt.
jag skrattade med dig tills ögonen började rinna.
med dig var jag mig själv.
varje gång jag såg dig blev jag så glad.
du var som en riktig bror för mig.
du tog hand om mig som om jag var din syster..
jag älskar dig bror.
kändes så skönt att få vara i din famn.
när tårarna rann förvandlade du dom till skratt.
det var som magi, du var magi.
du förändrade mitt liv
från att ligga på botten
tog du mig upp till toppen på bara någon sekund.
det räckte du sa hej till mig.
så var jag glad.
eller gladare..
med dig trivdes jag.
när jag var ledsen torkade du tårarna,
höll om mig och lovade att allt skulle bli okej.
tog min hand och sa att du aldrig skulle släppa mig.
orden är så utslitna.
men från dig var de så äkta.
men vad vet jag.
jag kanske tog allting helt fel.
du kanske bara låtsades hela tiden.
jag kanske bara såg vad jag ville se.
och du visade mig bara ett skal.
du visade mig vad du visste jag skulle tro på.
alla orden du sa var bara låtsas.
vet inte längre vad jag ska tro på.
känns som om jag förlorar så mycket nu förtiden..
snart förlorar jag väl mig själv också.
bästa vän.
jag saknar, och älskar dig.
allt du gjort för mig har varit helt otroligt.
går inte att tacka nog.
hoppas du ngn gång kommer tillbaka till mig..
"upp och ner, höger vänster" ..
glömmer aldrig.
vet att jag förmodligen avslöjar för mke nu.
men tror inte ngn läser detta iallfall..
spec inte du.
ögonen vattnas, men rinner inte, inte än.
jag ska visa dig att jag är stark.
jag kan må bra utan dig.
jag kan vara glad utan dig.
jag kan skratta utan dig.
jag kan ha ett liv, utan dig!
men bilderna av dig , av oss, kommer alltid finns kvar.
i mitt huvud.
du sätter dina spår hjärtat.
du är som ingen annan, eller, du var som ingen annan.
tills jag såg att du var precis lika dan...
du var precis som alla andra.
and it sucks.
gång på gång.
du vet att jag mår dåligt av det.
jag får jätte ont i magen!
din fitta.
du lovade föralltid, och jag tog ditt ord.
du var inte som alla andra.
du var så mke, du var så jävla mke.
jag sitter förfan o gråter nu!
inser du inte vadfan du håller på med?
inser du inte, hur jävla många tårar jag fält för dig..?
helt otroligt, verkligen..
jag blir så ledsen..
det var lixom du och jag.
du och jag mot allt.
i alla lägen,
du skulle ju finnas där för mig.
vad som än hände.
vi sa föralltid..
föralltid... du lovade mig.
trodde aldrig jag skulle fälla tårar för dig.
för oss..
du var så. så bra..
så mycket..
vi hade verkligen skitkul tsm.'
har aldrig haft ngn som dig vid min sida.
jag saknar det.
jag förstår inte..
du var aldrig äkta.
allting var bara lögner.
ett skal,
ngt falskt..
jag litade på dig, jag gjorde verkligen det.
jag tog dig på allvar.
jag öppnade mig för dig.
jag pratade med dig.
det fick mig att må bra.
med dig vid sidan kunde jag må bra och vara glad.
du fick mig alltid till skratt.
jag skrattade med dig tills ögonen började rinna.
med dig var jag mig själv.
varje gång jag såg dig blev jag så glad.
du var som en riktig bror för mig.
du tog hand om mig som om jag var din syster..
jag älskar dig bror.
kändes så skönt att få vara i din famn.
när tårarna rann förvandlade du dom till skratt.
det var som magi, du var magi.
du förändrade mitt liv
från att ligga på botten
tog du mig upp till toppen på bara någon sekund.
det räckte du sa hej till mig.
så var jag glad.
eller gladare..
med dig trivdes jag.
när jag var ledsen torkade du tårarna,
höll om mig och lovade att allt skulle bli okej.
tog min hand och sa att du aldrig skulle släppa mig.
orden är så utslitna.
men från dig var de så äkta.
men vad vet jag.
jag kanske tog allting helt fel.
du kanske bara låtsades hela tiden.
jag kanske bara såg vad jag ville se.
och du visade mig bara ett skal.
du visade mig vad du visste jag skulle tro på.
alla orden du sa var bara låtsas.
vet inte längre vad jag ska tro på.
känns som om jag förlorar så mycket nu förtiden..
snart förlorar jag väl mig själv också.
bästa vän.
jag saknar, och älskar dig.
allt du gjort för mig har varit helt otroligt.
går inte att tacka nog.
hoppas du ngn gång kommer tillbaka till mig..
"upp och ner, höger vänster" ..
glömmer aldrig.
vet att jag förmodligen avslöjar för mke nu.
men tror inte ngn läser detta iallfall..
spec inte du.
ögonen vattnas, men rinner inte, inte än.
jag ska visa dig att jag är stark.
jag kan må bra utan dig.
jag kan vara glad utan dig.
jag kan skratta utan dig.
jag kan ha ett liv, utan dig!
men bilderna av dig , av oss, kommer alltid finns kvar.
i mitt huvud.
du sätter dina spår hjärtat.
du är som ingen annan, eller, du var som ingen annan.
tills jag såg att du var precis lika dan...
du var precis som alla andra.
and it sucks.
Kommentarer
sandra :D
jag läser din blogg sabina, jag har läst allt! <3
Trackback
