jag trodde ...
jag trodde för en gångs skull att jag hittat någon jag kunde lita på, någon jag kunde öppna mig för. Jag har inte lätt för det, jag vågar aldrig, är för rädd för att bli sviken. Trodde det var slut med sånt, eller inte slut, men inte att just ni skulle göra det. att ni skulle svika mig, lämna mig, förtränga mig, det trodde jag aldrig. varför frågar jag, berätta för mig varför? vad gjorde jag för fel? varför kunde ni inte visa mig att man kan lita på folk? jag saknar er båda två, riktigt mycket. ni lämnade mig i sticket. ni sa att ingen skulle kunna ersätta mig, men det har jag ju redan fått bevis på var en lögn.
att ni sviker, att ni sårar.
det vet ni mycket väl.
ni vet att smärta och tårar,
går varandra hack i häl
ni leker, ni låtsas,
jag vet inte varför jag låter mig hållas
jag vet, jag ser.
jag orkar inte mer
jag trodde ni var på riktigt
sekunder, minuter, dagar.
min tro på ärlighet falnar
jag vill inte se, jag vill inte höra.
jag vill inte veta vad det är ni vill
jag vet inte längre vad jag ska göra
att fullständig ärlighet var sällsynt
det visste jag om.
jag trodde att ni var annorlunda,
att ni var speciella,
att ni skulle se, att ni skulle förstå.
men det var för mycket begärt.
att ni bredvid mig skulle stå,
när allting föll.
att ni mig upp på fötter igen skulle få
att ni skulle dra mig upp ur skiten
ni skulle peppa upp mig när jag kände mig liten
nu är jag lämnad ensam kvar
men många minnen jag har
minen av skratt, av glädje
av sorg, av tårar.
av smärta, av ömhet.
av omtänksamhet och känslighet
av lögner och svek
av glömska och lek
att ni sviker, att ni sårar.
det vet ni mycket väl.
ni vet att smärta och tårar,
går varandra hack i häl
ni leker, ni låtsas,
jag vet inte varför jag låter mig hållas
jag vet, jag ser.
jag orkar inte mer
jag trodde ni var på riktigt
sekunder, minuter, dagar.
min tro på ärlighet falnar
jag vill inte se, jag vill inte höra.
jag vill inte veta vad det är ni vill
jag vet inte längre vad jag ska göra
att fullständig ärlighet var sällsynt
det visste jag om.
jag trodde att ni var annorlunda,
att ni var speciella,
att ni skulle se, att ni skulle förstå.
men det var för mycket begärt.
att ni bredvid mig skulle stå,
när allting föll.
att ni mig upp på fötter igen skulle få
att ni skulle dra mig upp ur skiten
ni skulle peppa upp mig när jag kände mig liten
nu är jag lämnad ensam kvar
men många minnen jag har
minen av skratt, av glädje
av sorg, av tårar.
av smärta, av ömhet.
av omtänksamhet och känslighet
av lögner och svek
av glömska och lek
Kommentarer
Trackback
