depression

Jag kommer må fruktansvärt dåligt efter dethär.
Jag bryter ihop, tårarna rinner och rinner, jag kan inte äta för det stannar inte kvar.
Jag vill hem igen, jag vill hem till huset, till min säng, till kisesöt, till dem jag saknar ..
Här är ingen som förstår, här finns ingen som ser.
Man kan inte leva för det är fel,
man får inte ha en egen vilja.
Man kan inte ens gå ut och ta en cigg, hur sjukt är det? Det är helt oacceptabelt.
Jag vill hem igen, jag blir förstörd här.
Jag mår hellre dålig hemma än blir självmordsbenägen här.
Det är sista gången jag åker hit.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0