Det gör mig faktiskt ganska deprimerad.
För det första, att inte kunna visa för andra. Jag stänger ute mina vänner, helt omedvetet.
Jag vill inte ha det såhär, och då försöker jag dölja det för mig själv.
Trodde jag hade hittat någon som kunde göra mig lycklig, men nej, det hade jag inte..
Kommer jag någonsin hitta någon?
Kommer det någon gång, som faktiskt kommer vara på riktigt?
Jag har försökt stå ut med din skit, försökt att låtsas som ingenting, precis som alla andra. Jag har försökt leva i min dröm, men när verkligheten slår mig i ryggen, så vet jag inte vart jag ska ta vägen.
Men jag har insett att ingen ska behöva stå ut sån skit, det är inte livet. Så jag tänker inte ta din skit längre. dock gör det mig ganska deprimerad..