Nu är det äntligen vinter, och just idag känns det väldigt juligt. Det är vitt ute, riktigt vackert. Jag har lyssnat på julmusik & bakat muffins, plockat lite och sorterat lite papper. Tänk att ha en liten spillevink med mig just nu .. En anledning att gå ut och fula mig i snön, en anledning att leva och göra det bästa av livet. Sitter och kollar på unga mödrar på femman, och gud så underbart .. Det är så fruktansvärt fint när tjejerna klarar av det, ännu finare när de har en bra pojke att dela det med. Jag hade mycket väl kunnat tänka mig att bli mamma om något år. Låter jättedumt men jo, det hade jag kunnat tänka mig. Jag tycker väldigt mycket om barn, väldigt mycket. Jag blir ofta väldigt känslosam när jag ser ett barn som lever i en familj, som inte klarar av det. Det är när barnen är små som de ska ha det som bäst.

Det är livsfarligt att tänka på dethär just nu, haha, jag vet inte vad jag ska göra.
Har iallafall bakat muffins, blev inte många och de festa svämmade över i ugnen .. Men de blev goda iallfall :) Imorgon blir det förhoppningsvis skolan så att jag får en bra helg, :) Jag vill bli frisk nu, orkar verkligen inte vara sjuk längre, missar så mycket ..

Vissa människor bör man inte jävlas med .
& jag står fast vid att så som andra behandlar mig, behandlar jag dem .
Leker du med mig, leker jag med dig.
Sårar du mig, sårar jag dig.
Men gör du mig lycklig, gör jag mitt yttersta för att göra detsamma för dig.
Men sviker du mig får du skylla dig själv.



Jag behöver någon som kan kontrollera sig själv, jag saknar att ha ett förhållande.
Men jag behöver någon som kan ta hand om sig själv, om mig och ett förhållande, samtidigt.
Jag behöver någon som är stark nog för två.
Jag behöver någon med ett liv, med en framtid.
Jag kan inte vara med någon som mår dåligt förrän jag själv mår bra, jag kan inte hjälpa mer.
Jag är inte som alla andra, men jag gissar att det är det jag får bli tills allt är som det ska. eller?
Jag behöver & behöver & behöver, jag sviker, sårar & förargar, men jag är som ett litet barn, jag behöver hela tiden ..

Nu känns det som om jag är tillbaka där igen, i tomheten, i ingenting .. Förstår inte hur det går till. Trodde jag var påväg upp igen, men nu är jag på botten, såklart. Jag vill inte ha det såhär, jag försöker och försöker, och vet inte vart jag ska vända mig för att få hjälp. Jag vet att jag klarar mig, det är sammanbrotten jag inte fixar, inte längre. Det är de som får mig att vilja ge upp, just i de stunderna orkar jag inte mer. Jag tror att hade jag blivit av med sammanbrotten, så hade jag varit okej igen, då hade jag mått bra. Jag vill ha något att kämpa för, något att bry mig om, något att tänka på, jag vill ha en anledning. Jag vill ha någon som klarar av mig och mina utbrott, någon som inte förstår mig men som försöker. Jag söker inte, jag väntar, det kommer, det vet jag om. Allt kommer bli bra, det är bara att ha tålamod.

Att våga är att förlora fotfästet för en stund
- Att inte våga är att förlora sig själv..

Du kommer förmodligen få ditt hjärta sårat mer än en gång och det är svårare varje gång.
Du kommer såra hjärtan också, så kom ihåg hur det kändes när du var sårad..
Du kommer att gråta för tiden går för fort, och så småningom kommer du att förlora någon du älskar.

- Så ta för många bilder, skratta för mycket och älska som om du har aldrig varit sårad, eftersom alla sextio sekunder du spenderar är en minut av lycka du aldrig kommer få tillbaka.

Skratta när du kan, be om ursäkt när du bör och släpp det du inte kan ändra.

Forgive? Sounds good .. Forgive? I'm not sure I can .. They say time heals everything, but I'm still waiting ..
There's nothing left for me to figure out more than myself .. "I'm not ready to make nice, I'm not ready to back down. I'm still mad as hell and I don't have time to go round, and round, and round .. It's to late to make it right. " ...

Jag har vetat hela vägen att det inte var värt det, jag vet att du har bett mig gå vidare, att komma över det, att släppa det och mogna .. Men jag tror jag gillar smärtan, det är därför jag söker efter att bli sårad, jag är inte hel utan tårar, jag mår inte bra utan illamåendet. I'm not afraid of sheding a tear every now and then ..
jag tror inte ens jag hade velat göra det rätt även om jag kunnat ..

det är försent nu, det var aldrig värt det, jag är ingenting, ingenting någonsin någonstans, aldrig något alls.

det är verkligen inte lätt när det är svårt ..
Kärlek?
Vänner?
Familj?
Är det överskattat, eller är vi dåliga på att uppskatta vad vi har?
Blir det ett beroende, eller bara ett plus i kanten?
Vad som helst kan hända när som helst, ska vi leva varje dag som om det vore den sista?
Men, vad vore lycka utan sorg? Vad vore kärlek utan bråk? Jag tror att vi uppskattar de bra stunderna alldeles för lite, och vi tjatar för mycket om de dåliga stunderna, eller?
För att hitta någon att lita på så måste vi chansa, vi måste våga ta chanser.

jag behöver någon som är säker i sig själv, jag behöver någon som kan ta hand om sig själv, och mig, samtidigt. Jag behöver någon som inte är rädd för att visa känslor, som tillåter sigsjälv må dåligt ibland. Jag behöver någon som klarar av mina utbrott, som låter mig vara pissed off fly förbannad, som klarar av att ta emot några elaka ord, någon som fångar mig när ilskan får mig att falla och bryta ihop .. Någon som förstår att jag bara mår dåligt, som accepterar det och inte försöker förstå varför .. Någon som är där för mig, som stöttar mig och gör mig glad, och som låter mig finnas där, som låter mig göra den glad, som låter mig stötta och hjälpa. Jag behöver någon som är med mig för den jag är, någon som klarar av mig, någon som står ut med mina krav och mina humörsvängningar .. Jag behöver någon som inte finns..

Just nu känns det verkligen som om man inte kan lita på någon, ingen alls. Så fort jag finner minsta lilla tillit hos någon så bryts det. Alla säger saker, lovar saker, men i slutändan är jag inget mer än någon annan. Lita inte på mig, lita inte på någon.




"Förnya aldrig gammal kärlek, det är som att öppna en bok du redan läst och veta hur det slutar"


Kärlek är ingen dans på rosens stjälk, ibland skadar man sig på taggarna också.

Vill du ha det, så ta det, väntar du förlänge går du miste om något.


Jag har väldigt svårt för att lita på folk, jag känner jag blir sviken hela tiden. Folk säger saker som de inte håller, lovar saker som sedan bryts, säger saker de inte menar. Ibland är jag okej med att inte kunna lita på någon, att sköta mig själv, men jag behöver ett bollplank, jag behöver någon jag kan lita fullt ut på. Som kan säga vad som helst, och som jag vågar tro, någon som kan lova mig saker, som jag tror på händer.

men jag väntar, jag väntar på att hitta någon jag finner tillit hos, och jag har tagit mig såhär långt, jag kan likaväl fortsätta.