Just nu känns det verkligen som om man inte kan lita på någon, ingen alls. Så fort jag finner minsta lilla tillit hos någon så bryts det. Alla säger saker, lovar saker, men i slutändan är jag inget mer än någon annan. Lita inte på mig, lita inte på någon.




"Förnya aldrig gammal kärlek, det är som att öppna en bok du redan läst och veta hur det slutar"


Kärlek är ingen dans på rosens stjälk, ibland skadar man sig på taggarna också.

Vill du ha det, så ta det, väntar du förlänge går du miste om något.


Jag har väldigt svårt för att lita på folk, jag känner jag blir sviken hela tiden. Folk säger saker som de inte håller, lovar saker som sedan bryts, säger saker de inte menar. Ibland är jag okej med att inte kunna lita på någon, att sköta mig själv, men jag behöver ett bollplank, jag behöver någon jag kan lita fullt ut på. Som kan säga vad som helst, och som jag vågar tro, någon som kan lova mig saker, som jag tror på händer.

men jag väntar, jag väntar på att hitta någon jag finner tillit hos, och jag har tagit mig såhär långt, jag kan likaväl fortsätta.