Seg dag som fan,
humöret är upp och ner, hela tiden.
Mycket har hänt, men ändå ingenting.
Är på såntdär konstigt humör nu,
Glad, men ändå inte.
Lugn, men samtidigt riktigt förbannad.
Har nu blivit övertalad att sluta röka, men jag kommer inte kara det.
Jag kan inte, jag vill inte, går inte!
Det är inte bara något jag gör, det är något som har påverkat mitt sätt att leva.
Morgonciggen, ciggen mellan lektionerna, efter frukosten, efter maten, innan bussen, efter fikat, efter teet, efter kvällsmaten och innan jag lägger mig .. Hur ska dethär gå till?
Men jag kan inte göra far min mer besviken, jag måste fixa dethär, jag vill inte att han är besviken på mig .. Han är den enda som någonsin har funnits där för mig igenom ALLT, och då menar jag ALLT. Han är min ängel, min skyddsängel, min hjälte i så många olika sammanhang. Min Pappa, min Far, och jag vill inte vara så respektlös mot honom.
Men dethär gjorde mig arg, och ledsen, sådär ledsen och arg att jag blir trött och inte orkar någonting.. Skulle skrivit en uppsats, duschat och städat .. Men nu ligger jag i sängen och har inga tankar alls på att ta mig upp ..
Folk som känner mig ser mig som en rökare, jag ser mig själv som en rökare, det är liksom, jag, Sabina med ciggen i handen ..