ännu en tomhet
tomt, allt är så jävla tomt.
jag är tomhet, jag är ingenting.
fast jag är ju ingenting, då är jag ju någonting.
och om någonting är ingenting, vad är isåfall allting?
ska det behövas kickar för att känna livet?
eller känner man inte att man lever?
just nu är bara just nu, inte föralltid. just nu ändrar föralltid, men jag längtar till aldrig.
är det fel att längta efter en ännu större tomhet?
eller, är den tomheten fylld med någonting?
den kanske är fylld med ingenting den också..
det känns som om inget spelar någon roll, allt är utan mening.
fast så är det ju inte.. om jag står ut med tomheten så kommer jag ju till föralltid någon gång.
jag får ju se om tomheten är fylld med ingenting,
jag kan ju ändra på någon gång, jag kan ju bestämma lite.
just nu är allt tomt, kommer det fortsätta så?
eller kommer jag hitta mitt någonting?
kommer jag få se att min tomhet egentligen inte var så tom?
och ska jag behöva stå ut med tomheten med smärta i själen, eller kan det bli en fin tomhet?
fast, utan tomheten är jag inte hel ..
min själ är tom, helt jävla empty.
förutom alla känslor,
förutom alla känslor,
jag känner någonting,
men jag känner inte livet.
jag känner inte lust,
jag känner åtrå,
jag känner inte tillit.
jag känner rädsla,
jag känner ingen spänning.
jag känner begär,
men ingen bekräftelse.
jag känner tomheten,
jag känner tomheten,
jag känner ingenting.
Kommentarer
Trackback
