Ja, gott nytt år på er.
Jag ville ha en bra kväll,
men så blev det inte.
jag ville smälta,
jag ville försvinna,
jag ville få ha en tom kväll.
men nej, så blev det inte.

jag är trött på dethär nu, jag tänker inte bry mig längre.
2011 ska bli ett awesome år, kommer göra allt jag kan för att bry mig så lite som möjligt.
Changes oh yeah.

jag minns precis hur det var förra året,
jag minns exakt hur väck jag var då.
vi hade en jävla massa folk hemma,
på tolvslaget satt jag på rummet, hade druckit två flaskor vin och öppnade en flaska champagne.
jag satt och grät, drack, rev papper, skrek.
Medans mina småsyskon och alla andra var ute och smällde raketer.
Meningen var att vid fyra tiden när alla hemma hos oss hade däckat,
så skulle jag gå mot veinge och möta sarah, bara för att just då var vi fruktansvärt nära vänner, och vi ville på något sätt fira in nyår tillsammans.
Det bestämdes innan nyårsafton att jag fick inte följa med dem på fest i veinge, men att jag skulle få festa med dem denna gången. Men icke då .. Folk säger så mycket när de menar något annat, de lovar saker de inte håller och jag lovar er, min mor är en kung på att vara falsk.
Men, jag får väl försöka ha lite roligt ikväll.
Inte för att det lär bli det lättaste, men, I guess I have no choice.

I had a dream tonight,
and yes darl, you were in it..

Jag somnade på luftmadrassen här, & vaknade upp i din famn där borta.
Då såg på mig med dina klara ögon och log, du bad mig somna om igen.
Jag låg med huvudet i ditt knä,
du hade din hand på min kind,
vi satt där, hur länge som helst.
Jag sov en stund till, vaknade igen, då satt du kvar, precis likadant som innan, med handen på min kind, sakta smekte du min hals.
Jag satte mig upp och lutade mig mot dig, kände hur svag jag var ..
Jag vände mig mot dig och såg dig i ögonen, jag kunde se mig själv,
mina ögonhålor var insjunkna och jag var alldeles mörk runt om,
mina kindben spretade ut som grenar genom kinderna,
jag kände på min mage, den var alldeles ihopdragen, revbenen var som strängar man kunde spela på.
Jag såg på dig igen, du satte din hand mot min kind och kysste mig på pannan, du sa att jag var vacker.
Jag såg på dig och visste inte vad jag skulle säga, så jag blundade, då kysste du mig varsamt på munnen och sen log du ditt fruktansvärt fina leende mot mig.
Sen vaknade jag igen ..
När jag vaknade kände jag fortfarande din hand mot min kind, dina läppar mot mina, jag kunde fortfarande höra dina ord eka i huvudet. "du är så vacker, du är det finaste jag någonsin sett"

Everything I ask for, is a chance.
En chans att göra precis vad jag vill, inte behöva tänka på hur någon annan reagerar eller tänker.
Bara få göra precis som jag vill, en dag där allting går precis min väg.
So tell me again, why not?
Varför ska det vara så omöjligt?
Vad jag än gör, så är det någon som hamnar i kläm,
någon som ska tycka och tänka, någon som ska kommentera, någon som ska förstöra det bra.
Hur kan någon ta ifrån mig, den lyckligaste stunden jag någonsin varit med om?
Hur kan någon få för sig att förstöra något så vackert, som lycka?
Lycka kan vara så många olika saker, lycka är inget man kan ta på, lycka är inget man är, lycka är något man känner.
Oftast är man bara lycklig för en stund, lycklig för något som har hänt, lycklig för något som händer eller något man gör. Något någon annan gör för en kan göra en lycklig.
Var är min stund då? Var har min lycka tagit vägen?


Jag har en massa jag vill skriva, men allt är så osammanhängande .. jag kommer bara kladda lite nu och jag tycker inte att ni ska kommentera eller något, det är bara löjligt dethär, haha ..

All I'm asking for, is a chance.
I chance to feel good, to do something right, to feel good of doing something right.
Jag behöver lättnad, självklarhet, jag behöver min tomhet, min ensamma tomhet.
Allt är så fruktansvärt meningslöst när det är tomt, jag trivs med det.
Men tomhet är även något som förstör mig, jag behöver känna.
Sorg, smärta, men även en hel del lycka.
Jag behöver något som hjälper mig på traven,
möjligt någon som hjälper mig på traven till min egen lycka.


"I have loved until the point of madness"


Varför all denna förvirring?
Varför alla dessa tankar, redan?
Är det såhär det ska vara, frågar hon mig.
Är det såhär det känns, undrar hon.
Är det såhär svårt livet är, är det såhär det känns att leva?
Det finns inget svar på den frågan,
Du kan inte få någon annan att göra dig lycklig,
ingen annan kan visa dig vägen.
Jag tror på att det finns någon därute som kan hålla dig i handen när det är svårt,
som kan vara din klippa i stormen,
någon som kan följa dig på vägen.
Men ingen kan ordna allting åt dig,
hjärtat du har bara dig själv.
Ge aldrig dig själv till någon annan,
låt aldrig någon annan ta över dig,
du måste alltid ha kvar dig själv,
för när du förlorar de som står dig nära, vilket du kommer göra.
så ska du inte förlora dig själv.
För i slutändan är du alltid ensam,
och du är som starkast när du är ensam.

något som gjorde mig glad idag var faktiskt en kille som kom och frågade mig om mascaror, haha, :) han höll i två maXfactor mascaror, kom fram till mig och frågade vilken som var bäst, jag pekade på den jag ansåg var den bättre och då undrade han ju såklart varför, jag försökte förklara för honom att den klibbar inte ihop fransarna, den gör fransarna långa, tjocka och väldigt svarta. Men han förstod inte riktigt och blev alldeles röd i ansiktet .. Men när vi efter många om och men förstod varandra, så sken han upp som en liten unge på julafton och blev jätteglad. Grejen var ju då att han skulle ge den till sin flickvän, vilket jag tyckte var väldigt fint. För jag kan ju tänka mig hur svårt det är för en kille som har noll koll på smink att bara gå och köpa något sådär .. det var väldigt gulligt, :)
något annat som rörde mig idag var när en liten flicka av misstag gick fram till mig och tog tag i min hand, hon trodde att jag var hennes mamma, hihi :') hon skämdes jättemycket när hon såg att det inte var hennes mamma hon tagit i handen, men jag bara log och försökte se om jag kunde se någon som kunde varit hennes mamma. Hennes mamma kom fram och bad om ursäkt och jag bara log, haha, :)

jag vill hem jag vill hem jag vill hem jag vill hem ta hem mig låt mig komma hem jag vill hem
jag vill hem jag vill hem jag vill hem jag vill hem ta hem mig låt mig komma hem jag vill hem
jag vill hem jag vill hem jag vill hem jag vill hem ta hem mig låt mig komma hem jag vill hem
jag vill hem jag vill hem jag vill hem jag vill hem ta hem mig låt mig komma hem jag vill hem
jag vill hem jag vill hem jag vill hem jag vill hem ta hem mig låt mig komma hem jag vill hem
jag vill hem jag vill hem jag vill hem jag vill hem ta hem mig låt mig komma hem jag vill hem
jag vill hem jag vill hem jag vill hem jag vill hem ta hem mig låt mig komma hem jag vill hem
jag vill hem jag vill hem jag vill hem jag vill hem ta hem mig låt mig komma hem jag vill hem
jag vill hem jag vill hem jag vill hem jag vill hem ta hem mig låt mig komma hem jag vill hem
jag vill hem jag vill hem jag vill hem jag vill hem ta hem mig låt mig komma hem jag vill hem
jag vill hem jag vill hem jag vill hem jag vill hem ta hem mig låt mig komma hem jag vill hem
jag vill hem jag vill hem jag vill hem jag vill hem ta hem mig låt mig komma hem jag vill hem
jag vill hem jag vill hem jag vill hem jag vill hem ta hem mig låt mig komma hem jag vill hem
jag vill hem jag vill hem jag vill hem jag vill hem ta hem mig låt mig komma hem jag vill hem
jag vill hem jag vill hem jag vill hem jag vill hem ta hem mig låt mig komma hem jag vill hem
jag vill hem jag vill hem jag vill hem jag vill hem ta hem mig låt mig komma hem jag vill hem

Jag kommer må fruktansvärt dåligt efter dethär.
Jag bryter ihop, tårarna rinner och rinner, jag kan inte äta för det stannar inte kvar.
Jag vill hem igen, jag vill hem till huset, till min säng, till kisesöt, till dem jag saknar ..
Här är ingen som förstår, här finns ingen som ser.
Man kan inte leva för det är fel,
man får inte ha en egen vilja.
Man kan inte ens gå ut och ta en cigg, hur sjukt är det? Det är helt oacceptabelt.
Jag vill hem igen, jag blir förstörd här.
Jag mår hellre dålig hemma än blir självmordsbenägen här.
Det är sista gången jag åker hit.

Jag har så mycket som snurrar runt i huvudet,
jag kan inte sätta ord på mina känslor,
jag kan inte beskriva hur jag mår,
hela jag är ett kaos just nu.
Humöret svänger upp & ner, hela tiden, helt galet.
Jag är så fruktansvärt förvirrad, när det gäller allt.
Min värld har hamnat upp och ner, men jag är väl lika glad för det,
oftast ..
Vad jag än gör så är det fel
vad jag än säger så är det fel
vad jag än tycker så är det fel
hur jag än är så är det fel,
och det orkar jag inte längre, jag vill inte bry mig längre, jag tänker inte tvinga mig själv till dethär längre.
Det får ta slut nu, för jag pallar inte trycket.
Falska människor finns det gott om och nu är jag jävligt trött på dem, men, det är väl inte mer än att stå ut, passa sig för vad man säger och gör, för inte har man något val heller, de finns överallt.

Inget är på riktigt, allt är illusioner, drömmar, förhoppningar.
Vänner är inte på riktigt, i slutändan är du alltid ensam.
Familjen lämnar dig allt eftersom, en efter en, för livet tar dem ifrån dig.
Kunskap är något vi tvingar på oss för att kunna leva,
när livet är givet för att njuta.
Du kan inte lita på någon.
Jag är tillbaka i tomheten, i mitt ingenting.
I min evighet av ensamhet.
Där jag plågar mig själv genom att inte våga chansa,
stryper migsjälv för att jag inte vågar visa.
Jag har försökt, tro mig, jag försöker och försöker.
Men ibland behöver jag en paus, och då får jag se verkligheten.
Jag får se skiten jag satt mig i,
allt jag blivit utsatt för.
Men det är ingen som vet, ingen som ser, ingen som hör.
Det är min egen värld.
Jag lever för hemligheten.
Jag lever för mitt eget.
Men, jag är ingenting, jag är tomhet, så vad är mitt eget om ingenting?