It's not what you are, it's what you do.

Att vara instängd i sig själv,
totalt isolerad bakom murarna av rädlsa och tankar.
Instängd i tomheten, plågad av den totala ensamheten.
en extrem utmattning, evig trötthet.
tomma skratt och djupa konversationer.
inget spelar någon roll.
längtan .. förväntan ..

längtan, begär, åtrå.

det handlar om trevande händer i mörkret,
kalla fingertoppar mot varm, naken hud.
blickar som skär in i det väl inmurade psyket.
ögon som flyr,
det är om stunden när rädslan blir så stark att det blir din trygghet.
när svettig hud och någon annans andetag blir din flykt, din ro.
när fuktiga läppar blir ditt rus.
när någon annan blir din drog.
någon annans syn på dig blir för stunden din tro.
ett stadigt grepp om din nacke, en djup andning i örat.
det handlar om någon annan, just då, inget alls.
någons existens tränger in i din själ,
någons fasta grepp om din kropp,
någons hårda grepp om ditt lår.
Det är någon annan som tar över din kropp.
svetten rinner ifrån pannan, längs med kinden, ner på halsen. där någons läppar möter upp.
det är den totala tilliten, att ge sig själv till någon annan.
att tappa kontrollen, att låta kroppen visa dina ord.
rysningar i ryggmärgen, en total tomhet som ändå är så fylld med känslor.
att vara två om en extas. att vara två i en isolerad värld.
aggresiva händer som håller i din rygg, som kramar om din midja, som tar dig i handen och släpper igen.
en flämtande mun med läppar som smeker din hals,
snabba, fuktiga kyssar över hela din kropp.
känna åtrå, lust, längtan, ett begär, efter något som går emot ensamheten.

ännu en tomhet

tomt, allt är så jävla tomt.
jag är tomhet, jag är ingenting.
fast jag är ju ingenting, då är jag ju någonting.
och om någonting är ingenting, vad är isåfall allting?
ska det behövas kickar för att känna livet?
eller känner man inte att man lever?
just nu är bara just nu, inte föralltid. just nu ändrar föralltid, men jag längtar till aldrig.
är det fel att längta efter en ännu större tomhet?
eller, är den tomheten fylld med någonting?
den kanske är fylld med ingenting den också..
det känns som om inget spelar någon roll, allt är utan mening.
fast så är det ju inte.. om jag står ut med tomheten så kommer jag ju till föralltid någon gång.
jag får ju se om tomheten är fylld med ingenting,
jag kan ju ändra på någon gång, jag kan ju bestämma lite.
just nu är allt tomt, kommer det fortsätta så?
eller kommer jag hitta mitt någonting?
kommer jag få se att min tomhet egentligen inte var så tom?
och ska jag behöva stå ut med tomheten med smärta i själen, eller kan det bli en fin tomhet?
fast, utan tomheten är jag inte hel ..
min själ är tom, helt jävla empty. 
förutom alla känslor,
jag känner någonting,
men jag känner inte livet.
jag känner inte lust,
jag känner åtrå,
jag känner inte tillit.
jag känner rädsla,
jag känner ingen spänning.
jag känner begär,
men ingen bekräftelse.
jag känner tomheten,
jag känner ingenting.

att leva i ett töcken

Jag vet att du finns därute,  jag vet att du ser mig i mörkret, jag vet att du hör min tystnad.
jag vet att dina händer är för mig att känna, jag vet att dina ögon är för mig att falla för.
Jag vet att din famn är för mig att gömma mig i,
Jag vet att vårt kaos är för oss, bara för oss, att leva med och älska i.
jag vet att du ser igenom min mur, jag vet att du är bra nog för att klättra över.
jag vet att alla dessa vakna nätter är för oss, de är för oss.
jag vet att du finns, jag vet att du ser mig, jag vet att du är som ingen annan.
jag vet att du kan dela dethär med mig, jag vet att du kan fylla upp mitt tomma liv, jag vet att du klarar av mitt kaos.
Jag vet att du kan se rakt igenom mig, jag kan inte spela framför dig.
du kommer alltid se mig, du kommer alltid känna mig. Du kommer alltid beröra mig med din existens.
var är du?
jag vet att du finns, jag vet att du ser mig i mörkret, jag vet att du hör min tystnad.

RSS 2.0