never was, never will
jag kommer aldrig vara nog
jag kommer aldrig räcka till
jag kommer aldrig passa in
jag har aldrig varit nog för någon,
jag har aldrig räckt till för någon
jag har aldrig passat in. inte hemma, inte i skolan, inte på fritiden. inte i ditt liv. inte ens i mitt liv. ingenstans. ingen alls.
jag är för petig
kräver för mycket
tillit? är det för mycket att be om hos någon?
omtänksamhet? är det också för mycket?
tålamod, en trevlig personlighet, någon öppen, lätt? är det verkligen för mycket att be om?
jag kräver respekt. och det är inget jag vill ha utan att förtjäna det. jag vill visa vem jag är och få respekt för det. jag tollererar inte att någon driver med mig, tar från mig, ljuger för mig, skadar mig, utsätter mig för faror.
snart spelar ingenting roll längre.
snart bryr jag mig inte längre.
snart släpper jag taget och skiter i vart vinden för mig.
jag bryr mig inte om vem du är, var du är, vad du gör, sålänge du ser mig.
jag vill bli sedd. En gång, en endaste gång av allt jag kommer ihåg, har jag blivit sedd så som jag vill bli. någon har sett mig, tänkt på mig, brytt sig om mig, försökt hjälpa mig.
men det var då det.
det var för två år sedan.
ska jag alltid stå gömd i skuggan?
alltid bakom ensamheten?
alltid i mörkret av alla andras skuggor?
jag kommer aldrig kunna ses tillsammans med alla andra. dock blir jag alltid sedd som en av alla andra..
jag kommer aldrig höra ihop med någon. höra hemma hos någon. jag kommer aldrig vara en av de lyckligt skrattande tjejerna på stan. jag kommer aldrig vara den som kliver in i gruppen med huvudet högt och ryggen rak. jag kommer alltid vara den osäkra. kanske inte den tysta, men jag kommer aldrig kunna vara mig själv med andra. fast.. vem är jag när jag är mig själv? vem är jag på riktigt? är jag kanske precis som jag är just nu? eller är jag dendär arga&otrevliga personen jag blir när jag slappnar av för mycket? eller är jag en tyst person? en explosiv eller lugn person?
jag kommer aldrig kunna sitta där borta med er förrän jag har någon som står starkt vid min sida och låter mig vara precis som jag vill. jag kommer aldrig kunna sitta där med er och skratta. aldrig kunna prata om det ni pratar om. aldrig sitta bredvid er och passa in där. jag kommer aldrig passa in. jag kommer heller aldrig sticka ut. jag kommer fortsätta sitta i skuggan av min egen ensamhet. hålet jag har skapat för mig själv. tomheten jag har vant mig vid att leva i.
och det är mitt eget fel
Kommentarer
Trackback
